Distansryttare på distans
Det hela började med att jag såg folk hashtagga en challenge på instagram #distansryttarepådistans. Jag var inne och läste om det några gånger men tänkte att nej det där var inget för mig. Men ju mer tiden gick så blev jag mer och mer taggad på att vara med. Utmaningen gick ut på att rida 16 mil under åtta veckor där varje ritt skulle loggas och var tvungen att vara minst en mil för att räknas. Jag och Sam hoppade på i vecka tre och hade alltså fem veckor på oss.
Det första vi fick lära oss var att en mil är längre än man tror. Jag tror aldrig jag sett Sam så glad. Hela första veckans ridpass sprang hon med öronen framåt och gick fram överallt. jag kände bara wow det här är ju en piece of cake och var fett nöjd över att hon blivit så modig och äntligen kunde slappna av i skogen.
Veckan efter blev hon brunstig... Sam förvandlas till världens tönt när hon är brunstig. Allt är farligt, ALLT. Hon slog på en tvärnit och kastade sig åt sidan för att det växte lila blommor på kanten det var bara det att det växte lila blommor på andra sidan oxå... Satt rejält på sned och jag tror hon komprimerade ihop varenda ryggkota på mig den dagen...
Mitt i dethär dök ytterligare en distanstävling upp, nämligen retro-ritten. Man skulle rida en sträcka på 2,5 mil och logga den och det bästa av allt var att dom milen räknades in i distansryttare på distans. Så jag anmälde mig till den också, Nathalie var inte sen att hänga på. Så den absolut regnigaste dagen på hela sommaren red vi 2,5 mil på tre timmar. Jag har seriöst aldrig varit så blöt någonsin. Hästarna var superduktiga och kämpade så väl. Vi hoppade av och gick dom sträckorna som innehöll asfalt, det plaskade i skorna... Man skulle fota och uppdatera under sin ritt och bästa taggade foto skulle vinna något. Vi fotade ingenting eftersom det regnade. Däremot filmade vi oss själva när vi kom tillbaka. Jag vred ur mina strumpor och Nath tömde sina skor på vatten. Arrangören tyckte vi hade så härligt humör så vi vann bästa taggade inlägg. Hur coolt?
Trots att jag varvade uteritter med tömkörning och vila så klarade vi utmaningen på fyra veckor, alltså en vecka tillgodo. Tur var väl det eftersom Sam skadade sig... Den här utmaningen gav mig verkligen mersmak så dyker det upp någon prova-på/ pay and ride i närheten så är det inte helt orimligt att vi är med. Skulle även vilja testa att rida en riktig tävling på 5 mil. Tills dess hoppas jag att fler klubbar arrangerar onlineritter som man kan rida hemma.
Rosett från retro-ritten
Rosett från distansryttare på distans. Ljusblå och fin men det syns tyvärr inte på bilden.
Vi vann en varsin tröja för bäst taggade inlägg.
Och fick ett diplom distansutmaningen.
