Samandhi is back on track
Jag fick påbackning om att det varit lite dålig aktivitet här på bloggen och det kan jag väl erkänna att det varit. Inte bara lite dålig utan sjuktmycket dålig uppdatering. Ska försöka bättra mig men lovar inget, jag verkar ju ändå inte kunna hålla det...
Både jag och Nathalie försöker hålla oss flytande just nu. Anna pluggar till tentor så hon kikar heller inte in något här just nu. Men vi alla lever och mår bra. Jag har hittat massa roliga challenge och online-tävlingar för att hålla motivationen uppe och mer om det kommer att komma.
Samandhi är back on track gällandes allt just nu. Jag har fortfarande ingen ny sadel så vi tar det lite lugnt med just hopp och dressyrbiten. Vi har ridit ut en massa och hon har lagt till med kondition och energi som heter duga, eller fått för mycket havre för jag tyckte hon var slö förut. Så länge hon är glad så är jag glad. Idag hoppade vi första gången på jag vet inte när, kan det ha varit förra sommaren? Hon var så pigg. Galopperade på stället, slog med huvudet, drog mot hindren och allmänt hoppig och studsig. Det var så roligt.
Här har ni i alla fall rykande färska bilder på mig och Samandhi.
Min pojkvän är inte superbra på det här med uppställningsbilder, men det är okej han lär sig.
Samsonite vill springa fort.
Bygga hinder. Kända att pojkvän inte riktigt var mogen för det uppdraget.
Han tar alltid så charmiga bilder på oss...
Och närbild på ögat är oxå standard.
Så taggad mot varje hinder idag.
Spänd som en fiolsträng att trava av. Hon hade lätt kunnat hålla på i timmar. Kände att några språng fick räcka, vi måste vara rädd om lilla tanten.
