När allt går fel
Kör en vända innan vi återlämnar batteriet på Statoil. Nästa anhalt blir biltema för att köpa startkablar. Vi hade våra misstankar att vi inte kört tillräckligt för att batteriet skulle ha laddats när vi kom till biltema. Naths pojkvän tyckte det var
onödigt med nytt batteri så vi köpte bara startkablar. Vi kom inte ifrån biltema...
Frågar en kille vi tyckte såg trevlig ut om han kunde hjälpa oss, men han hade inte möjlighet och ifrågasatte varför vi inte bara hade köpt ett nytt batteri och sa att det var ett stort nederlag. Nath tar mod till sig igen och frågar hon som står
bredvid oss om hon kan hjälpa till. Hon sa att hon var stressad för hon skulle på kalas och inte hade startkablar vi sa att vi hade och då suckade hon och ställde sig mittemot och hjälpt oss. Rally startade ändå inte... Så in och köpa ett nytt
batteri och medan vi väntade på att min låtsaspappa skulle komma och hjälpa oss att byta batteri så gick det förbi fyra olika supertrevliga människor och frågade om vi behövde hjälp. Lite ironiskt att vi lyckades haffa de mest otrevliga när vi
frågade om hjälp. Efter mycket om och men och byte av batteriet vi köpte eftersom det inte passade så fick vi till slut dit det nya batteriet. Rally spann som en katt och vi kunde rulla iväg mot nästa anhalt.
Klockan hade dragit iväg så rida alla hästar innan det blev mörkt var ju bara att glömma. Men så tänkte vi att vi tar en kort tur på Sam och Mango åtminstonde. Vi gjorde två stopp på vägen, granngården för att köpa mat och hööks för att byta storlek
på min julklapp och köpa lite tillskott bla magmedel till Sam då hon är väldigt lös i magen.
Väl i stallet möts vi av en råttinvasion. Jag har ju mitt ständiga krig med alla dessa råttor och möss. Men idag var måttet rågad och jag flippade ur. Arg som ett bi stövlar jag in till Bert och säger att det är krig i stallet. Han hann bli lite obekväm
innan han förstod att det var råttor jag pratade om och inte att vi människor var osams. Så han kom ut med råttgift för nu ska banne mig dom satans råttorna dö.
Burken och tvålen dom kalasade på förra veckan.
Glömde nämna att ena fodersäcken gick sönder i bilen och jag spillde ut halva betforsäcken på golvet... Ni hör ju hur humöret sviktar mer och mer. Vi plockar in hästarna så vi iaf kan kolla över dom och ge dom mat. Edwards täcke var i strimlor igen...
Muttrar argt och limmar på laglappar. Nathalie får under protester sitta på täcket tills limmet stelnat. Märker att Sam vägrar äta sin mat, magmedlet var tydligen äckligt... tack hästen tack. Tar ungefär en timme att få henne att äta upp, inklusive
handmatning och senare ge hälften av all mat till alla andra och fylla på med müsli så hon åtminstonde fick i sig lite.
Har en väldigt arg, missnöjd, hungrig och frusen Nathalie på en pall. Ber henne ta ut Mango. Tillbaka kommer en ännu argare Nathalie och säger att badkaret läcker som ett såll. En stund tidigare hade jag hällt i varmvatten och tagit ut isflaket som var
där i. Vet inte om det ljumna vattnet gjorde något med proppen för den flöt runt när jag gick ut. Jahop bara att fylla på vatten igen. Inte nog med det så jävlades trycket i pumpen så det tog 100år att fylla i vatten.
Men tillslut var vattnet fyllt, Sam hade fått i sig sin mat och Edward hade ett helt täcke igen. Rally startade och vi kunde åka hem till värmen igen. Dock fick jag leka tekniker för när vi böt batteri nollställdes bilradion så den körde nån demoversion
med massa olika flashiga färger som Nath inte uppskattade. Så efter vilda diskussioner och en hel del googlande så löste jag det tillslut. Nath lugnade ner sig och tackade för mitt tålamod. Jag känner mest att jag får vara glad om hon blir med till
stallet i maj igen.
